Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den fattige ynglingen och den spetälske mannen. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag vill ju dö, mumlar han, och som för att
kvarhålla andra syner än dem han lekamligen skådar,
sluter han sina ögon.
Då gal en hane från det inre af borgen. Det
bryter tystnaden öfver slumrande marker.
I ljungsnåren smyger räfven hem till lyan, och
ur vägens pilträd skvätta fåglar upp och båda med
skriande läten ur nymornade strupar dagens ankomst.
Gnisslande rassel höres och borgporten går tungt
upp. En flicka kommer ut. Ännu tyckes sömnen
krypa i hennes blod, ty hon öppnar vidt sin mun
till en högljudd gäspning och vrider lättjefullt på sin
yppiga kropp. Yrvaket ser hon sig kring och styr,
med händerna i sidan, vaggande kosan rätt ned mot
vägskälet. Rödt hår tofvar sig utan ordning om ett
ansikte, som icke har annan fägring än ungdom och
hälsa, och grofva, smutsade kläder hänga löst öfver
vällustigt runda lemmar. Det synes att hon är en
af borgens lägsta tjänstepigor.
— Hej junker nattuf, skriker hon gällt — hvad
är du för en, som sitter här allena till hanegället och
glor som om kräfvan vore tom och du ville sluka
hela borgen? Är du från vettet? Jag såg ditt
snut-fagra anlete i går om kvällen och maran kom och
red mig i drömmen. Sitter du och suckar efter en
hjärtans kär? Min for till skogs, må du veta, och
blef fast för trollet, den slinkan, och i natt sof jag
utan — du kan få mig, om du vill! Skam får den
som spottar åt ärligt bud, för en stånka öl det ger
jag på köpet.
Och skrattande, skänkande med det ena
ögonkastet hvad hon återtager med det andra, kommer
hon ynglingen närmare.
Dennes kinder hafva börjat glöda mörkt. Han
tvekar väl att möta hennes spelande blickar, men
med vidgade näsborrar insuger han daggen, som våt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
