Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck och hans Atlantica. Ett tvåhundraårigt nationellt minne. Af Emil Svensén. Med 5 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetenskapliga området. Denna blomstring nådde väl
först sin höjdpunkt i en senare tid med Carl von
Linné, men den man, som gaf åt sitt fädernesland
sådana gåfvor som Campi Elysii och Atlantica, skall
dock för alla tider stå såsom en värdig föregångare
till den store blomsterkonungen och såsom den mest
typiske representanten för vårt andliga lif under
Sveriges korta storhetstid. Ty i snillets värld var
han en hjälte så god som mången af dem, hvilka i
dessa dagar buro svärdet för Sveriges ära eller togo
del i jordens mäktiges rådslag.
Olof Rudbeck — vanligen kallad den äldre, till
skillnad från sin son, som värdigt trädde i faderns
fotspår — var född i januari 1630 i Västerås och
son till den ryktbare biskopen Johannes Rudbeckius
samt tillhörde en från Sönderjylland inflyttad släkt,
som skänkt Sverige flere män af stor betydenhet.
Han blef student i Uppsala 1648 och ägnade sig
med synnerlig framgång åt medicinska och anatomiska
studier, där han snart kunde framträda med
själf-ständiga upptäckter, hvilka i unga år fäste
uppmärksamhet vid hans namn vida utöfver Sveriges gränser.
För ett par årtionden sedan hade Harvey genom
sin epokgörande upptäckt af blodomloppet fört den
anatomiska forskningen in på nya banor. Den
mäktiga väckelse, som härmed gifvits åt denna vetenskap,
skulle snart bära nya frukter, och en af de främsta
bland dessa var den knappast mer än tjuguårige Olof
Rudbecks upptäckt af de lymfatiska kärlen. Stora
upptäckter, liksom stora handlingar, ske aldrig förr
än i tidens fullbordan, och de stridsskrifter, som
Rudbeck på vred latin växlade med sin medtäflare, dansken
Tomas Bartholin, visa endast, att tiden var mogen
för den upptäckt, som skänker samma ära åt båda,
emedan hvardera gjort den oberoende af den
andre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
