Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck och hans Atlantica. Ett tvåhundraårigt nationellt minne. Af Emil Svensén. Med 5 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hade Rudbeck med sin väldiga energi och
be-gåfning fullföljt de uppgifter, med hvilkas lösning han
så framgångsrikt gripit sig an, skulle han måhända
inom anatomiens område förvärfvat sig ett af de mest
berömda namn i alla tider. Men han var en af dessa
mångfrestande andar, på hvilka Sverige är så rikt,
och hvilkas vidtsväfvande intresse för allt mänskligt
hindrar dem att uppnå en öfverväldigande storhet på
ett enda fält, i stället för en ofta lysande berömmelse
på flera områden. Arbetets fördelning är ett
jämförelsevis sent begrepp, ej minst i vetandets historia, och
det är sagdt om den väldige mångfrestaren, att han
närmast liknade dessa renässanstidens mäktiga andar,
hvilkas snille öfverspände nästan alla rymder af
mänsklig forskning. Stor blef Olof Rudbeck i alla fall, men
ändå lär det stå fast, att han kunde blifvit större,
om han jämte sina öfriga dyrbara gåfvor äfven ägt
förmågan af begränsning.
Uppmuntrad af den lärdomsälskande drottning
Kristina, fick han under en studieresa i utlandet
mottaga de mest smickrande anbud om anställning i
Frankrike. Det var i de dagar, om hvilka Snoilsky
sjunger i sin odödliga dikt om Olof Rudbeck:
Den svenske studenten i sliten dräkt
bland fina främlingar trädde käckt
till tysk och holländsk kateder.
Ett enda ord gjorde grinarn stum —
Romanus sum!
På yppersta bänken slog svensken sig neder.
Den unge forskaren af böj de stolt alla tillbud,
huru lockande och ärofulla de än månde vara, och
vände med nordbons hemkärlek åter tillbaka till sitt
midt i all dess storhet fattiga fädernesland. Där vann
hans mäktiga snille också allt det erkännande, som
Sverige kunde skänka sin store son. Från sitt 28:e
år var hån professor vid Uppsala universitet, i hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
