Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck och hans Atlantica. Ett tvåhundraårigt nationellt minne. Af Emil Svensén. Med 5 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han ledde försvaret med fältherrblick
och hjälteskick,
så själfvc kung Karl skulle varit belåten.
En klagan höjdes ur folkets brus:
»I Svartbäcken brinner professorns hus!»
Hans stämma med tordönsstyrka
ljöd klar tillbaka ur rök och kvalm,
som förr hans psalm:
»Mitt hus kan få brinna, men icke min kyrka!»
Men vi veta ock, att härmed var hans kraft
bruten, och länge öfverlefde han ej sin stora förlust.
Sorgen att se sin Atlantica stympad och sitt lifsverk
som ett fragment torde ha påskyndat hans bortgång,
och han afled den 17 september 1702, efter det han
dock hunnit utarbela en plan för Uppsalas nybyggnad och
döende ägnat sin sista vård åt sin kära botaniska trädgård.
Aristoteles’ främste lärjunge hade varit den store
Alexander, Olof Rudbecks blef den tolfte Karl, som
än en gång skulle föra ryktet om det gamla
sagolandets storhet ut öfver all världen. Hans egen storhet
skulle blifva förgäten och underskattad, sedan
upplysningstidens torra kritik rifvit ned det babelstorn,
som han så mödosamt byggt upp. Olof von Dalin
kom med sin teori om vattenminskningen, enligt
hvilken hela mellersta Sverige vid Kristi födelse skulle
stått under vatten, och så höll den fornjoterska
konungaätten sitt högtidliga intåg i vår fornhistoria jämte
annat mer, lika orimligt som Rudbecks hypoteser, men
mindre genialiskt.
Men snusförnuftets småsinnade kritik ligger ej för
det svenska lynnet. Enligt gamle kung Göstas vitsord
är det mera fallet för storverk, men när svensken skall
öfva stordåd, vill han gärna dikta atlantikor. Hafva
vi ej helt nyligen sett en Viktor Rydberg träda i Olof
Rudbecks fotspår med sitt germanska forntidsepos,
knappast mindre genialiskt än dennes skapelse, och
knappast mera varaktigt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
