Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck och hans Atlantica. Ett tvåhundraårigt nationellt minne. Af Emil Svensén. Med 5 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och likväl ser det ut, som om Olof Rudbecks
jättedröm skulle blifva till sanning i vida större
utsträckning än någon på länge det anat. Under
At-lantikans spillror skall forskningen kanske ännu en
gång hitta tankar, som kunna lysa kommande släkten
till vägs i urhäfdernas dunkel. Redan har den
nordiska arkeologiens omsorgsfulla och noggranna
forskning trängt tillbaka till en forntid, vida äldre än den,
hvarom Rudbeck drömt, och de skandinaviska
gång-grifternas ålder sättes nu lika högt som de egyptiska
pyramidernas, eller till dryga tre tusen år före vår
tidräkning, medan Rudbeck med all sin djärfhet icke
vågade gå längre än två tusen år före densamma.
Hvad mera är, främmande forskare, som alltså stå
opartiska gent emot drömmen om fosterlandets storhet,
ha under blygsamma protester från den nordiska
vetenskapen i våra dagar velat förlägga hela den ariska
rasens ursprungliga hemland till Skandinaviens och
Östersjöns sydliga stränder. Om den blonda rasen är
liktydig med hvad redan folktaflan i Genesis angaf
som Jafets ätt, synas de nyss omtalta antropologiska
undersökningarna af den svenska stammens
kropps-längd, färgen på dess hår och ögon m. m. peka starkt
i den riktning, som dessa främmande forskare anvisa.
Stridsfrågan är ännu långt ifrån afgjord, ty våra dagars
vetenskap väger skäl och motskäl med en försiktighet,
som för Atlantikans skapare varit okänd. Men deras tal
blir med hvarje dag större, som hålla före, att hans Atland
ännu en gång, om ock ej på det sätt han tänkt sig,
skall häfda sin ära som folkslagens verkstad och vagga.
I hvarje fall ler ingen mer åt Olof Rudbecks
minne. Hans jätteverk mäktade icke bjuda trots åt
seklerna, såsom han drömde sig, ty med sanning är
det sagdt, att »så länge mänskan sträfvar, far hon
vill». Men det är dock ädlare att sträfva mot stora
mål och fara vilse, än att aldrig vika af från hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
