Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panslavismen. Några historiska och litterära reflexioner. Af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sitt väsen, utan tänker och skrifver som en tysk
eller fransman. Nu är Vrchlicky visserligen den
erkändt främste lyrikern i den samslaviska litteraturen,
men nästan totalt okänd för »Europa». Hade han
skrifvit sina dikter på tyska, skulle han enligt mitt
förmenande af den allmänna kritiken nämnas före både
Sully Prudhomme och Carducci.
Denna tankegång, som utgör en afvikelse från mitt
panslavistiska tema, vill jag belysa med ett slående
exempel. Serbiskan och kroatiskan äro som bekant
ett och samma språk, olika endast i de yttre typerna
(det förra har det cyrilliska alfabetet i modifierad form,
det senare det latinska efter en ur fonetisk synpunkt
ypperlig ljudbeteckning). Men hvilken skillnad, om
man jämför en novell från Montenegro med en skiss
från Agram! Och hvarför? Jo, därför att serben i
Montenegro tänker och talar på ett helt annat sätt än
kroaten i Agram. Den förre är ren slav med
antiturkiska traditioner i blodet; den senare är en mer
eller mindre utbildad »kulturmänniska», som, om ock
omedvetet och ofrivilligt, tagit intryck af den
västerländska kultur, som hans förfäder i århundraden fått
och måst insupa. Öfversätter jag en modern kroatisk
berättelse, skall den förstås af hvem som helst;
återger jag ordagrant ett montenegrinskt poem, skall det
vara obegripligt äfven för en bildad svensk.
Detta fall lämnar ett nytt, ingalunda oviktigt bevis
på, huru klent det i själfva verket är beställdt med
den panslavistiska enhetligheten, och huru svårt
slaverna hafva att förstå hvarandra inbördes, oafsedt att
de hittills gjort så föga för att lära känna hvarandra.
Man märker detta bäst, då man studerar väst- och
sydslaviska redogörelser för förhållanden i Ryssland —
den där »amerikanske guldonkeln», som skall skaffa
den stackars »Slavia» ett godt parti, den där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
