Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Sveaborgsminne. Af —n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dre dock öfver sin häst och sitt åkdon än öfver
utsikten att han ej finge sin nyfikenhet tillfredsställd
och att han sedan på kvällen icke skulle hafva något
att berätta för vänner och grannar. När hans oro
var spänd till sin höjd, anlände dock den väntade
gästen helbrägda, och värden mottog honom på
trappan, beredd att nu göra ett yttersta försök.
»Grefven lär låtit vänta — —?»
»Major Liliensparre låter man inte vänta. Men
det kostade möda innan han gick in på att låta
mig resa vidare. Om ett par dagar, sade han,
skulle han hafva undersökt, om man mera kunde
färdas öfver isen till Åland. Jag bor här så länge.»
Majoren gick raka vägen till sitt rum. Men
värden, hvars nyfikenhet icke ännu fått tillräcklig näring,
följde med.
»Ett par dagar? Då måste jag bedja att få
anmäla till befälhafvarestyrelsen — —»
»Onödigt. Generalen, grefven vet ju själf–»
»Jaha, jaha. Till Åland? Ja, nog räcker det
mera än ett par dagar.»
»Huru så?
»Isarna bryta redan. Om ett par veckor kunna
de möjligen vara borta.»
»Omöjligt. Då far jag norra vägen ikring–»
»Vågar jag fråga: Hvarför så brådt?»
»Nå, jag har viktiga depescher. Men god natt
nu. Jag lägger mig och sofver i ett kör tills i morgon.»
Bugande aflägsnade sig. värden i det han
mumlade för sig själf: »Depescher». Kanske ändå bäst
att anmäla — —»
Först sent följande förmiddag beställde major
Liliensparre mat in på sitt rum, och ehuru värden
själf bragte in densamma, afväpnade majoren genom
militärisk bestämdhet alla vidare försök från den
nyfiknes sida att få erfara mera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
