Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Sveaborgsminne. Af —n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och väktarens hustru inträdde oroligt blickande efter
de båda männen.
Officern höll just på att lägga en slant i den
ödmjukt bugande gamle tiggarens framräckta hatt. Af
denna syn lugnades kvinnans oro, och när herrn lade
en annan slant i hennes egen hand, blef hon ännu
lugnare.
Följande dag besökte Liliensparre åter
Buxhöv-den, som kom fram med en liflig beskrifning om huru
farligt det vore att nu våga en resa öfver hafsisen.
Då framkastade Liliensparre i sin förtvifian förslaget
att resa norra vägen. Grefven ville först alls ej lyssna
till förslaget, helst löjtnant Callerstedt ju redan färdats
denna väg i samma ärende. Men när majoren vid
ett följande besök formligen anhöll om förpassning
till en resa denna väg, kunde grefven icke
honnette-ment vägra.
»Jag skulle anhålla om ett bref på fri framfart
för mig och min betjänt.»
»En betjänt, herr major? Någon sådan var ju
ej omnämnd i er föregående legitimation.»
»Nej, men jag har af den föregående resans
många besvärligheter lärt mig, huru högeligen jag har
en betjänt af nöden och har här lyckats få en
lämplig — —»
»Så, så >, svarade grefven eftertänksamt, men
till-lade med belefvenhet:
»Naturligtvis skall också han få legitimationskort.
Hans namn, om jag får be?»
Denna fråga var Liliensparre ej beredd på, men
han tänkte, att namnet ej kunde förråda något,
hvarför han efter en stunds betänkande, likasom han sökt
i sitt minne, svarade:
»Blom var det väl? Ja, Johan Blom, så sade
han sig heta.»
»Så? Bljum, Ivan Bljum? Godt, skall ske! Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
