Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Sveaborgsminne. Af —n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men du, hvarför lämnade du din plats på
Långörn?»
»Jo, ser du, Cronstedt, han höll sin tro och
lof-ven, han! Hahhaa! Två dagar efter det du for skulle
ju Långörn och Öster-Svartö — —»
»Ja, jag vet det där.»
»Och vi fingo först aftonen före uppgifvandet,
just som vi återuppbyggt våra försvarsverk och fått
nya kanoner upp på dem, upplysning om
konventionen jämte befallning att morgonen därpå lämna fästet
med kanoner och allt — —»
»Ja, sådant var ju aftalet.»
»Men det var ju att förråda hela Sveaborg!»
»Tror du då, att fästningen skulle kunnat hållas
till öppet vatten?»
»Antingen hålla den eller begrafva sig under dess
ruiner, det skulle hederliga karlar gjort.»
»Och hvart tänker du nu begifva dig?»
»Till Sverige naturligtvis. Där hoppas jag
åtminstone få lefva såsom fri man, sedan mitt
ursprungliga fädernesland — —»
»Men huru tänker du härifrån komma dit?»
»I går visste jag ej det ännu, men nu vet jag
det. Jag kommer öfver såsom budbäraren, major
Liliensparres betjänt.»
»Du? Omöjligt! Och nog får du då vänta.»
»Huru? Skall du ej öfver med det första?»
»Nog förstår du ju, att de under sken af
förbindlighet uppehålla mig här till öppet vatten, eller
får jag en vacker dag resa omkring Bottenhafvet i
Callerstedts spår.»
»Jo, det vore hyggligt. Dock, inte är det olikt
dem.»
»Men — — jag hör steg — vi träffas snart och
få rådgöra mera.»
I detsamma vände sig den rasslande kyrkodörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
