- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1905. Trettioandra årgången /
119

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den spanska faran. Novell af Harald Gote

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dock ytlig. Jag vägde den på min nordiska vågskål
och fann den för lätt. Jag tänkte: ’Är en don Juan
någonsin själf tillfullo med i sina äfventyr? Och för
resten — en sydlännings känslor! De äro som skum
för oss nordbor’.

Men jag måste beundra hans rörelsers, språks
och minspels skönhet. Lyckligtvis fick jag samtalet
in på en annan bog. I stället för kärleken till mig
afhandlade vi kärleken i allmänhet. Jag klargjorde
för honom, att min lifsåskådning var vidt skild från
hans. För mig vore all kärlek, tagen som tillfälligt
tidsfördrif, höjden af omoral. Han sade emot. Jag
blef ifrig: ’Man skall ge efter blott för den känsla,
om hvilken man tror, att den skall räcka evigt. Och
lika litet’, försäkrade jag, ’som ni skulle kunna svära
på, att ni skall älska mig så länge ni lefver, lika
litet skulle jag vara lycklig med en man, som ej
delade min moraliska uppfattning’. — ’Man skall icke
svära några eder’, sade han, ’då blir man menedare.’
Nu måste jag skratta: ’Ni är öfverdådigt
förtroende-ingifvande’. — ’Jag borde vara det’ återtog han, ’jag
är så uppriktig.’ Och efter en stund: ’Vet ni, hvarför
jag stannar här? För er skull. Jag var blott i staden
på genomresa, hade sagt upp mitt rum den kvällen
jag såg er första gången, men kontramanderade
uppsägningen och går här nu dag efter dag ohjälpligt
fängslad.’ —

Min röst darrade af harm: ’Att ni inte blygs.
Det är lättsinnigt att tala till mig så här.’ Jag var
uppbragt, och jag ville ha honom likaså och få en
brytning af vår ingångna bekantskap. Men han hörde
mig tåligt och svarade hofsamt: ’Ni är allt för
oerfaren ännu för att förstå oss sydlänningar. Och ni
är orättvis, därför att ni är barnslig. Tror ni, att
jag är så lättrörd, att hvilken söt flicka som helst gör
intryck på mig?’ Han log öfverlägset: ’Sådana får

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1905/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free