Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Hedin. Af Emil Svensén. Med porträtt (titelplansch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krafter. Men det har hört till den svenska
liberalismens öde under det nya riksdagsskicket, att dess
segrar i hufvudstaden uppvägts af nederlag på
landsbygden, och under det denna valde som mest frisinnadt,
hade Stockholm haft en konservativ bänk. I hvilken
grad reformarbetet vid vår riksdag härigenom
förlamats, låter knappast tänka sig, och nu stod en
förlamningens tid åter för dörren. Det var förebuden till
den begynnande tullstriden, som gjorde sig gällande
genom den Rundbäckska rörelsen vid 1884 års val,
och redan vid 1885 års tulldebalt gaf Hedin uttryck
åt sina onda aningar i de ryktbara orden: »Skatorna
skratta, de vänta främmande». Tiden skulle snart få
se, att skatorna icke skrattat förgäfves.
Innan dess hann likväl Hedins rastlösa ande att
bryta nya banor på ett fält, som hittills för honom
varit jämförelsevis främmande. De mäktiga böljeslagen
af tidens sociala rörelse hade omsider nått upp till
vår aflägsna nord, och Hedins skarpa öra var ett bland
de första, som uppfångat deras brus. Hans rastlösa
forskningar på detta område buro frukt i den
omfattande motion, hvarmed han år 1884 för första gången
uppförde frågan om arbetareförsäkring på den svenska
riksdagens program. Från detta har den sedan dess
icke försvunnit, och det är icke dess upphofsmans fel,
om den ej på långt när funnit sin lösning i den
utsträckning, som han hoppats. Hedin insattes
omedelbart som medlem i den första kommitté, som fick
frågan under behandling, och som hade en oskattbar
nytta af hans oerhörda sakkunskap, äfven om heta
sammandrabbningar lika litet kunde undvikas här som
annorstädes, där han var med. Kommitténs
förtjänstfulla arbete fick dela öde med så många andra, att
begrafvas i de pappersberg, under hvilkas tyngd så
många reformer blifvit förkväfda, och blott steg för
steg och mycket långsamt har den riksdag, vid hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
