Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han som försvor sig. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
feta, hvita händer och slätkammadt gyllene hår. De
voro hvita och röda som smultron med grädda, och
hade pärlor i öronen och på bröstet. Och de unga
flickorna och de unga gossarna dansade hand i hand,
ibland två och två, ibland i långa rader och i stora
ringar, fram och åter på det bonade golfvet.
Kring väggarna sutto mödrarna och pratade och
kacklade som höns i en hönsgård, men i rummet
bredvid sutto fäderna och drucko öl och renskt vin
och skreko och skrålade som om fienden hade
kommit i landet.
Ja, det var ett gille!
Musikanterna handterade sina instrument med
största fart och kläm, men ju klarare trumpeterna
smattrade och ju raskare fiolerna arbetade, desto högre
pratade och skrattade alla människor i danssalen. Det
var som om de ville visa, att de alldeles kunde
öfver-rösta musiken.
Walter kunde då rakt inte tycka det vara någon
glädje att stå och spela för det sällskapet. Men så
bad han anföraren för musiken, att han skulle få lof
att spela något vackert när de hvilade mellan danserna.
»Ja, kan det roa dig, så var så go!» sade
mannen, och då det nu för en stund blef tomt på golfvet
i danssalen och alla hade satt sig till hvila på
bänkarna längs väggarna, så steg Walter fram, lyfte sin
fiol och började spela. Han tyckte, att det liksom
låg kärlek i luften. Här voro så många vackra flickor
och så många ståtliga unga män, som måhända nog
skulle ha lust att säga hvarandra hvad deras hjärtan
tänkte på, men inte hade mod därtill. Nu ville Walter
låta dem höra huru ett älskande hjärta talar, och han
började sjunga så varmt och så ömt på sin fiol, att
han själf fick tårar i ögonen. Ett ögonblick spetsade
man öron nere i salen, men så började man tala
dubbelt så högt som förut, och efter en stund ropade
den förnämsta dansören:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
