Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot slutet. Berättelse af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Waltinsönerna äro ämabla, veka, begåfvade och
opraktiska, hafva, tack vare sin starkt impulsiva
läggning vid ett par tillfällen blossat upp till en flyktig
riksdagsstorhet, men hafva städse saknat fallenhet att
löpa linan ut, att slutföra hvad de begynt. De äro
några fanfarblåsande idealister, äga ett slags röd
ridderlighet, parant men otidsenlig. Deras personliga
älskvärdhet är deras bästa kraft. — Bungarna sakna illusioner
och hänsyn, de gå mot sitt mål med djärfva steg,
spänd blick och sammanbitna tänder, stupa på vägen
dit eller hinna fram. —• »De gå öfver lik, ifall det
kniper», brukar gamle Tarras U1S säga, »men
somliga af dem snafva och göra sig illa». —
Ja, du satt ock där, du gamle Tarras Ulff,
gengångaren från en svunnen tid. Ifall det fölle historiens
ryktbara gudinna in att rekonstituera status ante
Ing-jald Illråda, så att Sverige åter sönderfölle i fylken,
på blefve Tarras Ulff fylkeskung.
Hvad har han då gjort för att äga detta enorma
inflytande han äger. Ja, det är inte godt att upplösa
i fakta. Ty han själf är oändligt mycket märkligare
än alla hans handlingar tillhopalagda.
I en mansålder har han kämpat för jordbrukets
kraf i huset på Riddarholmen. Hans kärft rättframma
anföranden bilda en egendomlig kontrast mot
Stock-holmsintelligensens flytande dialektik. — »Om roten
skadas, så tynar trädet, om landsbygden vanvårdas,
så grusas städerna. Gräs är förmer än stenar.»
Han har aldrig gjort någon hemlighet af sitt
gammaltestamentliga förakt för stadsbon, »den
gud-löse och hemlöse», blir i debatten alltför ofta
personlig och förgår sig då betänkligt mot sina kyligt
skolade motståndare, hvilka återgälda ett slag af hans
björnramar med tiotusen myggbett. Kallad till
ordningen, bugar han sig offentligt för den tillrättavisande
talmannen, men är sedan grymt ovettig på denne, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
