Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot slutet. Berättelse af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hästen stå framför den låsta stalldörren, rimfrosthvit
och skälfvande från man till hof. Själf skall jag sitta
med tömmarna fastfrusna i den hopknutna vanten,
stelnad och styf. Och dödsattesten skall lyda på
hjärt-förlamning. — — —
Hade någon sagt mig det där en
Stockholms-kväll, då man t. ex. går från Dramaten till hotell
Rydberg, så skulle jag dragit fram berättaren till en
lykta och tittat på honom. Men nu gick vägen genom
storskogen mellan Norga gård och Skälboö. Och det
var Klafvan som talade.
Så hunno vi omsider fram till Skälboö, satte in
hästen i stallet och gingo upp till den långa
herregården, som slumrade med fällda gardiner i nattens
stillhet. Det friskade på, och nere från sjön hörde
man huru det dånade i isen, som sammandrogs af
kylan. Tjoop, tjoop, lät det. Snön gnisslade och
jämrade sig under våra fötter. Garm kom med rest
borst och rak svans, kom långsamt, steg för steg, dra~
gande morrningarna fram och tillbaka med
andedräkten. Kände igen oss, viftningar och krumbukter i den
lösa snön. En stjärna föll från fästet — hvilkens
stjärna?
Staffan var en stallerdräng,
Följ mig väl, fålan min,
Han vattna sina fålar fem
Allt vid den klara källan.
Ingen dager synes än, synes än,
Men stjärnorna på himmelen de blänka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
