- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1906. Trettiotredje årgången /
77

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot slutet. Berättelse af Mari Mihi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han skjutsade mig i sin lilla norska släde de fem
fjärdingsväg vi hade till Skälboö.

Det var en vacker natt, knäppande kall,
stjärnklar med skarptskuren måne i nedan.

Allting höljdt i hvit slummer. En ensam vindil
reste sig och smög på tå genom skogen. De slokiga
sömniga granarna märkte honom förstås ej. Men
tallarna — som alltid stå på post —• sade: Tsst, hvad
var det? Och de unga smärta björkarna böjde sig
mot hvarandra i en hviskning. — Så blef allt tyst
igen.

Medan det ännu bar öfver de snöljusa gärdena
under den tindrande Vintergatan, körde han i raskt
traf. Men då vi kommo in på storskogen, där mörkret
stod tjockt och segt, där lät han hästen gå steg för
steg i något slags marche funebre.

— Hvarför saktar du?

— Jo, jag gör alltid så. Ty här skall undret ske.
Inte nu, utan en annan gång. I morgon eller om
årtionden — hvad kan jag väl veta om det. Men en
gång, en gång —

— Hvilket under, sporde jag och hvarför inte nu?

— Så långt jag kan minnas tillbaka har jag vetat
det. En gång, då jag färdas ensam genom
skogsnatts-mörkret, då måste det ske. Ingen får jag då hafva
vid min sida som kan se det med mig, ingen som
skall kunna gå i god för att det är verkligt hvad
världen upphört att tro på, att det händt hvad som
aldrig kan inträffa.

Det är något jag skall möta där. Och detta
något skall taga mitt lif. Förgäfves har jag sökt skapa
mig en bild däraf. Watts gjorde detsamma när han
målade Sändebudet. I skogsnattsmörkret skall det möta
mig med tusenårssömnens blåhvita isblomma.

Men på morgonen, då folk kommer ut, undrande
hvarför jag stannat borta hela långa natten, så skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1906/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free