Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På väg till Rom. Ur »En sjuttiotreårings minnen». Af Carl Rupert Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»häfda Sveas ära» ... »Poscimur? Nå, välan?» Carl
Rupert klef fram till klaveret och sjöng till eget
ackompanjemang sin egen visa, »Grindpojken», hvars
text han roat sig att öfversätta på tyska, samt
Värmlandsvisan, hvilka mottogos vänligt. Ingen jublade så
som hans egen uppassare, som i främlingsboken
antecknat hans namn med titeln »Rentier!» Han bodde
nämligen på hotellet. En erfarenhet gjordes den natten,
att ingen dryck ger sådana »kopparslagare» som
Mo-sel, hvilket ju i Sverige aldrig drickes, eller åtminstone
på den tiden aldrig dracks utom på begrafningar.
Kan någon förklara en så egendomlig plägsed?
Författaren kan det icke.
Men det märkligaste, som hände i Heidelberg,
det var att han en dag på gatan träffade Frithiof
Grafström och hans fru. Vi lefde väl en vecka
tillsammans och gjorde utflykter på landet. En sådan
gick på vagn ut till Badens Versailles, Schwetzingen,
ett storhertigligt lustslott med fransk
trädgårdsanläggning, paviljonger och tempel, ja, till och med
konstgjorda ruiner! En sådan befanns där i en mörk vrå
af parken, nedsvärtad af rök och damm, för att se
riktigt »antik» ut, med en trappa, som ledde upp till
ett höghvälfdt rum. Där voro väggarna öfvertäckta
med inskrifter och namn af besökande. Vi kände det
motbjudande att kratsa dit våra. Men då vi påminde
oss, hvilka egendomliga förnamn vi alla tre hade,
väcktes lusten, hvarpå med romerska bokstäfver
dit-skrefs: Tor. Desdemona. Rupert. Efter den utfärden
reste de två vidare österut till Dresden och Sachsiska
Schweiz, och vi stämde sist möte i Paris, där
Grafström skulle tillträda sin plats som legationspredikant.
Rupert skulle dock komma före dem och fick
uppdrag att uttaga, tullbehandla och till deras blifvande
hem låta transportera deras bohag.
Bröllopsmarskalken hade blifvit upphöjd till resemarskalk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
