Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tsardömets apoteos. Af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptog äfven motivet om Neva-öfversvämningen, som
skickligt hopflätades med en anekdot, hurusom furst
Golitsyn i en dröm tyckt sig se, huru bronsryttaren
fått lif och ridit mot Alexander I för att varna honom
för fransmännen år 1812. För öfrigt är dock dikten
fullt originell. Då en stackars tjänsteman vid namn
Eugen vid öfversvämningen förlorat sin brud i vågorna,
irrar han tröstlös omkring och uttalar smädelser mot
den ryska hufvudstadens grundläggare vid anblicken
af Falconets till språng färdiga häst. Detta vanvett
hämnas grufligt, ty Eugen inbillar sig se, huru
bronsryttaren börjar förfölja honom, tills han blir obotligt
vansinnig och dör.
Det skulle lända Pusjkins personliga karaktär till
ovansklig heder, i fall han med denna äredikt öfver
det ryska tsardömet dock innerst skulle ha velat
förklara och ursäkta sin egen foglighet gent emot Nikolaj I.
Man kan åtminstone förmoda en sådan undermening
i den präktiga dikten. I skaldens koncept heter
nämligen den stackars fånen Eugen Onegin, liksom hjälten
i Pusjkins berömda »roman på vers». Men Onegin,
den oförbätterlige odågan och svärmaren från Odessa,
är Pusjkin själf, som är oförmögen till energisk kamp
och hypnotiseras af tsardömets mystiska kraft. Om
man ej resignerar och försonar sig med den ryska
verkligheten, löper man fara att såsom Eugen i
»Bronsryttaren» trampas under tsarens hästhofvar eller att
mista vettet. Rysslands nyare historia har att
uppvisa otaliga exempel på båda delarna.
Och slutligen är äfven Pusjkins dikt en hyllning
åt freden i Mark Aurels och Mickiewicz’ anda, ty
»Bronsryttarens» epilog slutar med följande ord, som
lyda i öfversättning af G. Aminoff (»Ryska skalder»,
Helsingfors 1887):
»Lef stolt, du Peters stad, och stå
som Rysslands vakt på kontinenten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
