Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs första lärospån såsom skald. Af Ossian Grotenfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärta», medan Runeberg i sitt första episka lärospån
talar om att af vreden »hjärtat svartnar i bröstet».
Man måste medgifva, att dessa och dylika skildrande
epitet, hvilka Runeberg till sitt ungdomsepos direkt
erhållit från sina klassiska förebilder, äro originellt och
poetiskt återgifna. Äfven de många skildrande uttryck,
hvilka Runeberg här synes bildat ur egen fatabur,
äro lika själfständigt och naturligt framsprungna, och
de utgöra föregångare till de präktiga, klassiskvordna
skildrande epiteten i Älgskyttarne.
Om vi slutligen se till, huru den unge författaren
redt sig vid behandlingen af själfva ämnet, så finna
vi, att i dikten influtit ett och annat motiv, som röjer
omogenhet hos skalden, då han i de klassiska
aukto-rernas spår halft på lek söker skildra ett modernt
ämne. Men vi kunna också märka många
synnerligen väl påfunna motiv och en mängd detaljer tagna
på kornet. Att här närmare redogöra för dessa, de
originellaste delarna af den ungdomliga dikten, hvilka
gifva den dess förnämsta värde, förbjuder oss
utrymmet. Vi kunna dock icke neka oss nöjet att ännu
såsom prof på den unge vitterlekarens originalitet
återgifva några hexametrar. När den åldrige fadern
hela natten efter vargens härjning ledt insaltningen af
köttet efter de dödade kreaturen, går han tidigt på
morgonen att väcka sina söner till arbetet med
granriskojan. Verkan af hans manande stämma skildras
på följande åskådliga sätt:
»Talte; och gossarne reste sig upp vid den älskade stämman,
Jagade sömnen bort från ögat med möda; ty väldigt
Hade den kufvat dem (de hade om aftonen länge
Vakat och tänkt på sin kommande dag och pratat om bytet);
Satte sig ner hvar en på sin stol, där han lagt sina kläder.
Drogo ren muntert strumporne på och böxorne sedan,
Stöflorne äfven så lätt (ej Gubben beställt dem för trånga)
Nornan igoö. I ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
