Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ödesdiger lappmarksfärd. Af Olof Högberg. Med illustration - I. Intill mötet med gräns-järfvarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trassel, hvaröfver flickorna osminkadt läto höra sina
ljungande protester. De voro redan på vippen att
låta frånskilja »sitt lilla bagage» från denna förskräckliga
bråte och vända om samma väg de kommit. De unga
männen växlade åter en blick, sammanbeto tänderna
och — tego.
Men så fick man åter en härlig dagsresa uppför det
återstående vattendraget. De första snöfjällen uppdöko
som ljusblåa hvitfläckiga moln i fjärran nordvästern
bortom åsar och skogsmassor. De unga damerna voro
förtjusta upp öfver öronen och glömde all sin förtret.
Till sist hade man med svidande kostnader ändtligen
nått »långvattnets» öfre ändpunkt.
Nu omsider kom man från askan upp i elden.
Vid första öfverslag befunnos tio hästar nödiga för
det vidlyftiga resgodsets framklöfjande öfver
fjällmarkerna. Mer än tre hästar funnos ej i byn och det
var långt till närmaste små nybyggen. En välvillig
tjänsteman, som befann sig på stället, biträdde med
sina goda råd och dåd. Budskickningar åt långa håll,
tidsödande underhandlingar! Signe och Alfhild voro
nu »rent ut på vippen att slå opp», men det skulle
ändtligen få vara mot ärligt löfte, att intet vidare
trassel skulle förekomma, då detta klammeri någon
gång blefve undanstökadt. Allt detta välsignade bråk
bara för herrarnes vanvettiga bagage! Om så visst
någon människa kunde begripa, hvartill de skulle ha
allting!
Gossarne tego och började se saken från den muntra
sidan. Packorna skulle väl någon gång lösas upp, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
