Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diktaren som mötte poesien. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång hade bott, icke en terrass, där hon ej hade suttit
mellan klängrosorna, icke en blomsterkorg hos
gatu-försäljarna, i hvilken hon inte hade stuckit sina
händer. Till och med i de trångaste gränderna hade
hon vandrat, ja ofta hjälpt grönsakshandlarne att ordna
deras varor och pryda dörrstolparna på deras små
bodar med girlander och grenar. Men för tillfället
var hon icke i Florens. De många turisterna plågade
henne. De lämnade henne aldrig i fred, förföljde
henne på gatorna och anföllo henne med frågor.
Hvarje ord hon svarade dem noterade de i sina
anteckningsböcker, ja gjorde till och med noggrann
beskrifning på hennes klädedräkt. Hon kunde inte
uthärda det längre. Hon hade flytt från Florens.
Hvarthän kunde ingen ge noga upplysning om, men
man ville veta, att någon sett henne uppe bland
Pistojas berg, där luften nu var svalare än i
Arno-dalen, och där källorna svalka kastanjeskogarna.
Då reste diktaren till Pracchia, och vandrade
därifrån upp i bergen till Gavinana.
Samma kväll han kom dit och gick ut på den lilla
piazzan under stjärnorna, såg han en underbar
kvinnoskepnad sitta på trappstegen till brunnen. Hon satt
orörlig som en staty, lyssnande, väntande. — Kunde
det vara henne han sökte? — Men då månen steg
högre på himlen och badade hela den lilla piazzan i
en glans, som om den voro öfvergjuten med snö, såg
han, att hon som satt där blolt var en helt vanlig
ung bondflicka, som sannerligen satt och väntade på
sin käraste. Nu kom han och räckte handen emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
