Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diktaren som mötte poesien. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne. Hon reste sig genast och följde honom, och
de försvunno strax därefter i de nattsvarta skuggorna
bakom Francesco Ferrucis hus.
Tidigt om morgnarne vandrade diktaren upp för
de branta bergstigarna i hopp om att måhända
plötsligt kunna möta poesien däruppe på höjderna. Sent
på kvällarna ströfvade han om under stjärnorna,
medan eldflugorna dansade sin trolldans mellan buskarna.
Måhända smög också poesien sig ut i månskenet för
att lyssna till mandolinspelarna?
Midt på dagen, när solen brann som hetast, höll
han sig mestadels inomhus. På den tiden mötte man
dock aldrig någon på vägarna. Men en dag vågade
han sig också ut i middagsglansen. Hvem kunde
veta, om icke hon, poesien, hade andra tider för sina
vandringar än människors barn? Han ställde sin gång
öfver piazzan emot kastanjeskogen, som kläder berget
ned emot dalen. Genom en grind kom han in på
skogsstigen och stod då genast under trädens kronor.
Skogen består af idel kastanjeträd, som nu stodo i
sommarens första friskhet och glans.
I de täta löfmassorna silade solen ned genom de
saftiga, gröna bladen, så att hela skogen låg som i en
enda gröngyllen glans. Terrängen går mycket kuperad
ned emot djupet, och hela jorden är täckt af en tät
mossgrön botten utan blommor. — Ingen fågel sjöng,
ingen insekt surrade, men från djupet klingade sorlet
af fjällbäcken med ett ljud som af silfversträngar. Då
diktaren kom längre ned på skogsluttningen, såg han
bergen på andra sidan klyftan lyfta sig i en genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
