Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diktaren som mötte poesien. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och då och då kände han som stormilar susa bakom
honom. Han förstod, att han var förföljd. Poesien
var efter honom. Hon ville fånga honom, måhända
döda honom. Här gällde det springa för lifvet. Han
nådde grinden till skogen, slog igen den efter sig och
störtade upp i byn. Vid kyrkhörnet höll han på att
falla öfver den gamle, blinde mannen.
»Fräls mig!» ropade han till honom. »Ge mig ett
gömställe i ditt hus. Jag springer för en, som vill
mig illa.»
»Ack», svarade gubben, »hur skulle jag kunna
hjälpa dig? Jag har hvarken hus eller hem. Själf
sofver jag om natten på kyrktrappan under
stjärnorna. »
Då flög diktaren vidare framåt, uppför den smala
gatan, som leder till byns port. Där stod den fattiga
modern med sina fyra barn.
»Rädda mig!» ropade han. »Ge mig ett gömställe
i er stuga, eller jag är förlorad. Den som förföljer
mig skall om ett ögonblick ha upphunnit mig och
gripit mig.»
»Ack», svarade kvinnan bedröfvad, »tyvärr kan
jag intet göra för dig, som varit så god emot mitt
barn. Det är ännu mycket landsvägsdamm och många
hårda stenar mellan oss och vår hemort. Ännu ha
vi många tunga steg att gå.»
Diktaren hörde huru bruset bakom honom i luften
beständigt blef starkare. Han förstod att snart skulle
den mäktiga, som förföljde honom, få honom i sitt
våld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
