Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckan. Af Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han då kommit till Lyckoland. Sådan var då den
härliga världen, som han drömt om, så tyst och
oändlig. Här kändes det, som skulle Lyckan komma
honom till mötes. Han lyssnade. Steg hördes uppe på
åsens krön, hingsten där uppe sträckte på halsen och
frustade.––— Var det Lyckan, som kom?–
Hon var ej alls den stora fru Fortuna, den
gyllen-håriga höga, som han sett i klostrets bildverk. En
helt liten kvinna var hon, brunhårig och ung, med
vaggande höfter och den solbrynta halsen bar. Då
hon kom närmare, kände han, att det var den rätta
ändå, ty han läste lyckan i hennes blåa blick. Nu
satte hon sig stilla bredvid honom i gräset, han kände
hennes friska doft blandas med örternas och markens.
— »Du kommer väl långväga ifrån, ryttare?» —
Rösten var flickaktigt osäker, tonen blygt djärf. — »Hela
dagen har jag ridit, men nu är jag kommen hit och
vill hvila», och Stig sträckte på sig och andades djupt.
— »Här är så skönt». Så frestade han åter på: »I
dag var den längsta dagen på hela året». — Det
rördes underligt i honom, när hon böjde sig fram och
svarade: »Och den kortaste natten, ryttare!» —
Nerifrån slätten, där nästan omärkliga dimslöjor vaggade
fram och åter mellan de mörknande lundarna, ljödo
i vinden enstaka toner från en fiol. Långt därborta
såg han människor, som hvirflade omkring i rader
och par. »Det är dans där nere i afton, därför ljuda
fiolerna», sade Lyckan, och hennes glada ögon glänste.
Då tänkte Stig, att änglarna dansa för Guds tron i
saligheten — — —. Och i dans går kung David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
