Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckan. Af Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Stig reste sig, lutade sig ned och kysste hennes panna.
— Så gick han upp på åsen och sadlade sin häst. —
När han kom tillbaka, var hon borta. Stig kastade
sig ned på marken och grät. Sedan satte han sig
suckande i sadeln. Morgonvinden friskade i, ur alla
dungar ljödo jublande fåglars skrik. — Hingsten
frustade och satte af i långa språng fram öfver åsen, så
att remtygen knarrade och värjan slamrade mot
sporr-kringlan. — Men Stig Faren, han som funnit Lyckan,
red med sänkta blickar bort öfver de ljusa åsarna!» —
Biondo slutade. Nu hade natten förgått, och i det
svala solskenet rodde de ut på det glittrande hafvet.
Hvita segel flögo upp för masterna, sjömännens rop
och vågornas brus kring stäfven ljödo eggande muntert.
Men de tolf från Firenze, unga, glada konstnärer,
sutto ännu tysta kring aftonvardens bord, bleka af
vemod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
