Som en grå, utlefvad gubbe
Med alvarets blickar ser
På de glada ungdomslekar,
Himlen ser på jorden ner;
Ser dess glädje, ser dess skördar;
Afundsam kring land och sjö
Nu han skakar
Ur sin mantel bara snö.

Vintern sveper gumman Hertha
Re’n i dödens bleka skrud,
Och blanketter ifrån molnen
Kommer ned med sorgebud;
Blommorna sitt anlet gömma,
Gråtande, i dem med harm,
Och med smärta
Sjunka de till modrens barm.

Nyss på sundets blåa vågor
Gungade min julle lätt;
Nu deröfver vintern spänner,
Som en brygga, isens slätt.
Grymma köld! fast du ej unnar
Vågig sjö att plöja på,
Silfverisen
Unnar du oss ha ändå.