Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förutbestämdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förkyld, lill-Jonas, så du får lof ha i dä nå varmt.
Hon klarade af och kom med koppen.
Jonas sväljde en munfull, det öfriga fick rinna
ut pä sidorna, bäst det ville.
Anna Brita kokade trekanngrytan full med
riktigt god potatis, mosade sönder den med en slef
i ett fat, stötte socker, tog lingonmos och rörde
ihop. Med hot och böner fick hon den lille
sjuklingen att svälja litet af den säregna sjukkosten.
Han kräktes upp allsammans.
— Gosslifve’ behöfver nå’nting salt, förstod hon
nu. Sillen och kaffet kom.
Det var ypperlig tre-k-sill, men det hjälpte inte.
Jonkes mage protesterade.
Den lilla, spinkiga kroppen skälfde vid de
krampaktiga uppkastningarne. Ögonen flödade af tårar.
Han stönade svagt; orkade ej jämra sig högt.
Nu skulle han försöka ta några droppar kaffe
ur skeden, bara några droppar. Det var nu
riktigt starkt, särskildt lagadt sjukkaffe, det här, och så
skulle han ta det hett — se, han var nog svårt
förkyld, ungen, och trängde till nå’nting riktigt
varmt, som kunde lena upp invärtes.
Den lilla patienten kved, när det skållheta
fluidet brände honom om läpparne och i munnen.
Om han förmådde svälja något, är ovisst. Men
sked på sked hälldes mellan de darrande tunna
små läpparne. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
