Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När Brun entledigades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte högt, förstås. Far till att bryna och torka
sin knif.
Satte sig i spiskroken, undan hustruns frågande
blick, vred sig åt fönstret och låtsade pröfva eggen
för att slippa svara. Men Karis ögon hypnotiserade
och — nåja! Det kunde vara så godt säga det
först som sist då. Hade tänkt skona i det längsta.
Kände hennes kärlek för Brun, brudhästen hennes,
bevars. Hade tänkt göra öfver i ett huj och efteråt,
när det väl var öfverståndet, tala om det svåra...
Fasligt med det där tittandet! — Och så fick
drängen en order ut åt vedbacken, så de blefvo
ensamma.
— Hva’ tänker du göra? Det var Karimoras
fråga.
Far hostade ett tag och sväljde. Det var som
att bekänna en ogärning, tyckte han. Men fram
skulle det nu, hur hårdt det än satt inne.
— Hm ... m . . . m . . . m. — Hon hade väl
sett, hur illa Brun haltade?
— Brun?? Nääj!! — Det kom i hjärteskri och
nödropston.
— Kors! Inte det? Inte varsnat . . . alls . . .
något...?
Far var osäker i målföret — anade det här, hm.
— Joo då. Nog var det illa alltid. Och värre
blef han i stället för bättre. Han var rent förbi
ju. Det sista omslaget för två riksdaler hade inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
