Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När Brun entledigades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjälpt ett dugg. Han var gammal, stackarn, och
borde fa slippa — kors, skulle hon sätta lipen till
för det! Ville hon, att hästen, som hon hållit så
kär, skulle pinas! Skulle väl unna hononm att få
ro, vet jag; han var nu 22 1/2 år gammal och kunde
väl inte lefva evinnerligen heller, tyckte far.
Men Kari lät icke trösta sig. Droppe efter
droppe föll ned i laken bland sillarne, hvilka togos
upp, sköljdes och anrättades. Det var salt i salt.
Det var inte roligt det här. Att hästen haltade en
smula, hvad gjorde det? Man kunde väl köra
honom försiktigt. — Sannerligen, om hon nu kunde
förstå, hvad som gick åt mannen, men så här hux
flux skulle . . .
Slakta deras Brun?! Herre Gud, så’nt elände!
En karl har då inte känsla i sig . . .
Stackars mor Kari; hon visste inte, hon, att
mannen var nära att duka under för frestelsen
att sälja sin trogne fyrfotadräng. Far var i behof
af pengar, i stort behof. Hade inte sagt det
hemmavid, allraminst åt Kari. Hon hade nog ändå
att dras med. Båda händer fulla med bekymmer.
Och så kunde hon i alla fall inte hjälpa. Då var
det ju bättre, han teg. Men pengar skulle ut nu.
— Den kanaljen Mickel visste allt något. — Det
kostade på att visa tillbaka anbudet i hvilket fall
som helst, och då man nu var i knipa, var det så
mycket mer frestande. Men det fick inte ske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
