Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När Brun entledigades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gammeln skulle inre offras; han hade tjänat för
länge och troget till det. Nej, så slut det var,
förr skulle det bli skilsmässa på annat sätt. Brun
skulle gagna med läder och kött härefter. Och så
var det bestämdt.
Själffallet var det intet öfverflöd af munterhet vid
frukostbordet. Husfadern tog upp litet om
bärgningsväder och hässjevirke, hvartill drängen
pliktskyldigast sekunderade med sankängen och
höstplöjningen; men inte ett ord kom från husmor, och
inte en bit kunde hon smaka. Nej, nej, hon var som
bäst ute och körde sin kära Brun nu — i tankarne.
Ack, den hästen! . . . Nu skulle hon aldrig mer
få höra det där skräpet med hofven vid kökstrappan,
som hon mindes så väl. Då det var slut för dagen
och det skulle »stallas in», släpptes kampen att roa
sig — hå, hur han satte af! — och genast framme
vid kökstrappan, det var så vanligt det. Och hur
han då skrapade och gnäggade, tills han fick
husmor ur köket, och den välbekanta handen kom
med godbitar och smekningar.
Ja då — nog hittade Brun till trappan, där
Kari stod . . . Och allt eftersom den smekande
handen blef vissen och sträfskinnad, började
gunstlingens nederläpp att hänga, ryggen kom i en ful
sänka, och benen blefvo styfva. Hästen kanske
tappade af fortare; eljes följdes de åt båda, husmor
och »dräng».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
