Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DUN NORDSVENSKA FLORANS EKOLOGISKA HUFVUDGRUPPER ] 3
exempel behöfva anföras, vi erinra om granen och tallen, talrika af våra
ris som lingon, blåbär, odon, kråkbär, mjdlon m. fi., en del allmänt
utbredda örter såsom Solidago virgaurea, Geranhnn silvaticum, ett flertal
gräs såsom Air a ccespitosa. Festuca ovina och F. rubra m. fl., många
vattenväxter: Potamogeton-arter, Ranunculus flammula ß reptans, Zswto-arterna o. a.
Den andra gruppens arter äro svårare att säkert urskilja, alldenstund
man måste ta noga hänsyn till att ej invandringshistoriska eller andra
orsaker ha föranledt en utbredning, som kan misstolkas ha sin yttersta rot
i värmekrafvet. Det vill emellertid synas som om till densamma hörde
exempelvis vissa för björkregionen utmärkande arter såsom Angelica
ar-changelica, Mulgedium alpinum, Sa/i.r phylicifolia, men äfven en del inom
olika regioner förekommande men dock ganska sällsynta arter såsom
Ranunculus lapponicus, Salix myrtilloides, Equisetum scirpoides o. a.
Till såväl fjällarterna som de nedan omtalade sydskandinaviska
arterna finnas nog så talrika mellanarter, hvadan det som alltid i
motsvarande fall blir i viss mån en personlig smaksak, om en del arter skola
föras till den ena eller andra gruppen. Särskildt vissa af de växter, som
bilda öfvergången mot de sydskandinaviska arterna ha vi ansett lämpligt
samla i en mellangrupp, hvilken väl en gång, då deras utbredning och
ekologi bli mera ingående kända, bör kunna uppdelas mellan
hufvud-grupperna. Arter, som intaga nämnda mellanställning med hänsyn till
sina värmekraf, äro otvifvelaktigt Rhamnus frangula, Rosa cinnamomea,
Rubus idæus, Convallaria majalis, Erigeron acris, Hypochæris maculata,
Lotus corniculatus, Prunella vulgaris, Succisa pratoisis, Trichera arvensis,
Urtica dioica, Vicia cracca m. fl. s. 96 angifna.
3. Sydskandinaviska arter. Till dessa räkna vi en talrik skara
arter, i sina värmekraf tillpassade för de temperaturer, hvilka stå
vegetationen till buds inom den kalltempererade zonens något varmare delar,
d. v. s. de centralare delarna af Europa och det sydliga Skandinavien.
Deras minimifordringar torde få sitt uttryck i en julitemperatur hos luften
af 14—16° C. och därutöfver. Då inom de skogklädda delarna af
Nordsverige julitemperaturen ligger kring 12—150 C., så vore det ju att vänta
att, om ofvanstående siffror äro riktiga, inga sydskandinaviska arter där
skulle förekomma eller åtminstone vara helt inskränkta till områdets
sydligaste delar. Så är emellertid icke fallet, beroende på, att lokalt helt
andra och gynnsammare betingelser än de i allmänhet rådande kunna
göra sig gällande. Dylika lokaler, utmärkta genom mycket hög värme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
