Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 ANDRA KAPITLET
temperatur, hvilken alltmer visar sig vara ett godt uttryck för flertalet
växtarters värmekraf, torde detta kunna sättas till 4—90 C. Någon enstaka af
de kärlväxter — de enda, om hvilka här är tal — som lefva i våra
fjäll, torde möjligen gå under äfven den förstnämnda siffran. Härmed är
emellertid ingalunda sagdt, att icke många fjällarter under visssa
förhållanden tåla afsevärdt större värmemängder. Vår fjällfloras arter äro
emellertid härutinnan väsentligen olika. Några synpunkter och exempel i detta
afseende äro nedan framlagda.
Till fjällarterna räkna vi de i rundt tal 135 arter, som ha
centrum för sin utbredning ofvan skogsgränsen, ehuru af dem vissa
under olika betingelser äfven kunna kvardröja i eller gå ned i
skogsområdena.
2. Nordiska arter äro sådana, som tillfredsställas af de
temperaturer, hvilka den kallare delen af denkalltempererade zonen
erbjuder, d. v. s. af en julitemperatur i luften af ungefär 9—140 C. eller
i vissa fall mera. De ha på denna grund förmågan att lefva öfver större
delen af Nordsveriges skogsland, många t. o. m. att tränga upp i
fjällområdet på klimatiskt gynnade ståndorter. En och annan såsom vissa af
risen: lingon, odon, Andromeda polifolia, äfvensom enen, Festuca ovina,
Cerastium vulgäre m. fl., ha utbildat former, hvilka förmå nöja sig med ännu
lägre temperaturer, men det är dock uppenbart, att dessa ofta icke
förslå för en full och rik utbildning af arten. De nordiska arterna
utgöra den fysiognomiskt viktigaste delen af Nordsveriges flora och spela
öfverhufvudtaget en mycket stor roll äfven i det öfriga Sveriges. Bland
dem finna vi således flertalet af de arter, som af våra floror betecknas
som allmänna. I ekologiskt afseende äro de närmast på grund af mycket
skilda kraf på vattentillgång synnerligen olikartade, och skola vi i det
följande närmare karaktärisera flera af dessa grupper.
Det vill synas som om bland hithörande arter, liksom bland
fjällarterna, två riktningar med hänsyn till reaktionen mot värmetillgången
gjorde sig gällande på ett sätt, som tar sig uttryck i arternas utbredning.
Den ena riktningen är att respektive arters nordgräns inom Nordsverige
beror af dess värmebehof, medan deras förmåga att kunna tillgodogöra
sig värme är så stor, att deras sydgräns ligga långt söder om vårt
områdes, ja t. o. m. vårt lands gränser. En annan grupp arter synas ha
värmekraf, som äro så snäft begränsade, att såväl nord- som sydgränserna
för desamma ligga inom Nordsverige. På den förra torde knappast många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
