Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 oo FEMTE KAPITLET
förekomst af hithörande arter. Noggrannare efterforskningar kunna
möjligen öka arternas och fyndorternas antal.
Inom Nordlapplands fjälldalar är det sålunda väsentligen till tre
dalstråks sydberg som från nordliga Norges kust ett rikare antal
sydskandinaviska arter kunnat tränga upp. I allt finnes här icke mindre
än 22 arter ännu kvar på det trettiotal ståndorter (däraf 15 här beskrifna
sydberg), hvarest fynd af detta slag äro gjorda. Ehuru dessa arter icke
nu spela någon egentlig roll i vegetationens skaplynne, är det dock en
icke alltför ringa del af dessa trakters artfattiga flora.
Sydlapplands sydberg. Mellan Salten och Rånen tränger ingen
fjord djupare in å den norska kusten. Svartisens mäktiga ismassa ligger
på krönet af fjällpartiet i väster. Häri ligger väl närmast förklaringen till
att på det stora ungefär 100 km. breda området mellan Skellefteälfvens
och Umeälfvens dalgångar intet enda fynd af sydskandinaviska arter är
gjordt, om vi undantaga ett af smultron ofvan Sorsele. Detta oaktadt en
väg uppenbarligen leder genom Dunderlandsdalen och Ranfjerdingsdalen
upp till riksgränsen, hvarest vattendelaren helt nära riksröset n:o 224
svårligen kan ligga nämnvärdt öfver 664 m., således en jämförelsevis låg
passpunkt. Framtida fynd i dessa sällan besökta trakter kunna dock komma
att visa att nu nämnda dalgångar haft större betydelse för
växtspridnin-gen än vi nu ha anledning förmoda.
Mycket stor betydelse ha, enligt hvad vi säkert veta, de dalar ägt,
som från Ranenfjorden leda upp öfver vattendelaren till
Ume älf v ens vattensystem. Ej så synnerligen långt från
vattendelaren och riksgränsen ha vi i Tärna socken två artrika sydberg,
Klipp-knösen med 7 och Laxfjället med ej mindre än 14 arter tillhörande denna
grupp; längre ned i dalen vid Storuman träffas Kyrkberget med 11 arter.
Därjämte visa enstaka fynd på flera andra punkter i dessa trakter, att
sydskandinaviska relikter flerstädes finnas; jfr kartan 3.
Passhöjderna in till Tärna äro jämförelsevis mycket låga och på tre
ställen i det allra närmaste lika. gavelin, som närmare undersökt dem
i samband med sina issjöstudier, uppger talen 528 m. för passet strax
norr om riksgränsen vid Umbukta, c. 535 m. för passet i Tängvattnets
fortsättning och 532 i Jovattensdalen. Ungefär lika högt (c. 530 m.)
ligger det pass, som norr om Dikanäs leder öfver från Umeälfvens till öfre
Ångermanälfven vattensystem. Afståndet mellan Ranenfjordens botten
och Tärna är genom dessa pass 100—120 km. och till Kyrkberget, det
ostligaste af de rika sydbergen, ytterligare c. 90 km.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
