Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Enligt det ofvan anförda skulle från den tid, då isen började afsmälta
från mellersta Skåne till den dag, som i dag är, ha förflutit i rundt tal
12,000 år.
Det är uppenbart att man icke har rätt att utan vidare öfverföra de
tal för afsmältningshastigheten, som inom förenämnda trakter erhållits på
andra trakter. För att få ett jämförelsetal med de förut nämnda hittills
antagna, må det dock vara tillåtet, att helt hypotetiskt tänka sig, att
afsmältningshastigheten från den sista landisens yttersta rand till Skåne varit
ungefär densamma som De Geer funnit i sistnämnda landskap. I så fall
vore i rundt tal 4,000 år ytterligare att tillägga för att få tidrymden från
våra dagar till den sista inlandsisens begynnande afsmältning.
Sammanställa vi det sålunda vunna talet 16,000 är med de ofvan
nämnda, förutvarande uppskattningarna c. 28,000 år, finna vi, att hvad som
förut antagits ha skett på denna längre tidrymd, numera med stor
sannolikhet måste anses ha inträffat på något mera än hälften af samma tid.
Sitt kanske största värde för nu föreliggande frågor har emellertid
den nya kronologien därigenom, att den möjliggör ett parallelliserande i
tiden af olika företeelser med en säkerhet, som förut icke varit möjlig.
Grunden för denna parallellisering ligger för de äldre skedena däri,
att inlandsisens afsmältning ej varit likformig, utan under vissa tider
af-brutits. Vi ha därför att något granska själfva afsmältningens gång.
Den sista nordeuropeiska landisens afsmältning.1
Först måste vi söka utreda huru omfattande denna sista nedisning var
och framförallt om någon del af Skandinavien under isens
maximiutbred-ning var isfri. Detta är nämligen af största betydelse för florans historia.
Frågan har varit föremål för mycken diskussion och kan väl ej än
anses alldeles slutgiltigt löst. På nedan angifna grunder anse vi emellertid
att all sannolikhet talar för att vid tiden för den sista stora
nedisningens maximum2 Skandinavien, Finland och Kolahalfön
voro helt och hållet betäckta af is; möjligen vissa nunatakkpartier i
Västskandinavien undantagna.
1 De följande bägge afdelningarna af detta kapitel slutredigerades liksom
manuskriptets öfriga delar under sommaren och hösten 1911. Sedan dess ha emellertid utkommit
flera synnerligen viktiga afhandlingar, hvarför en omarbetning skett i maj 1912, i afsikt att
såvidt möjligt upptaga resultaten äfven af de nyaste undersökningarna inom detta i hastig
utveckling varande forskningsområde.
2 De skandinaviska geologernas : baltiska stadium; J. Geikies: Mecklenburgian; A.
Pencks och E. Brückners: Würmeiszeit; K. Keilhachs: dritte Etappe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
