Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 144 SJÄTTE KAPITLET
söder inom ett jämförelsevis stort område nämligen större delen af
Götaland, i öster, norr och väster inom vida mindre områden af landet. De
ändmoräner, som markera slutet af denna tid och ett enligt De Geer
200—300-årigt stillestånd i afsmältningen, kunna med säkerhet följas från
norska kusten söder om Arendal i en stor vinkel upp till Moss, därifrån
öfver södra Vänern, Vättern i linjen Karlsborg—Motala, så norr om
Östergötlands stora sjöar och till Nynäs på Södertörns sydspets, vidare på andra
sidan Östersjön från Hangö udd längs Salpaussälkä till trakterna nordväst
om Ladoga. Sedan äro de mindre kända, men enligt välvilligt
meddelande af prof. J. J. Sederholm böja de från trakten afjoensuu mot öster,
och fortsättningen markeras å bladet 5 i Atlas öfver Finland 1910 med
prickar gående öfver de stora Sego- och Vyg-sjöarna fram till Hvita hafvets
södra strand öster om dessa sjöars aflopp (Vymfloden).
Med all sannolikhet beteckna de israndbildningar på Köla, som
ramsay beskrifvit och som ofvan omtalades vid redogörelsen för den
stora baltiska isens randläge, just det stora ändmoränstadiet häruppe i
nordligaste Skandinavien och Köla. Om graden af den senare halföns
isfrihet under denna tid, är svårt få en klar uppfattning. Hur än isranden
här löpte fram, var emellertid Hvita hafvet ett svårt hinder för
växtsprid-ningen; väster om detta fanns nämligen ännu icke isfritt land. Nu
häfdade uppfattning om israndsläget i Köla och Nordnorge styrkas af V0GTS1
undersökningar i nordvästra Norge. Han visar, att Lofutien vid ett
af-smältningsskede, som han just sammanställer med nu ifrågavarande, varit
ett eget nedisningscentrum samt att på många ställen dubbelmoräner,
sannolikt motsvarande de sydnorska, svenska och sydfinska, finnas i
fjordarnas inre delar. Resultatet skulle vara, att i Norge norr om
Trond-hjemsfjorden skärgården och de lägre delarna af yttre landet
hade blifvit isfria vid den tid, då isen i Sverige stod vid de
stora Vänernmoränerna.
Använda vi De Geers tidräkning på detta första afsmältningsskede,
skulle det ha slutat för c. 9,000 år sedan. De nyaste undersökningarna
göra, som nedan visas, dock sannolikt att denna siffra får ökas med
ytterligare ett årtusende eller däromkring. Inom Götaland har det varat öfver
3,000 år. 4,000 år synes af allt att döma vara den längsta tid floran inom
Skandinavien under denna period å någon del af det blottlagda landet haft
för sin utveckling. Inom halföns västra och norra delar, där de i hafvet
utskjutande mäktiga ismassorna först måste afsmälta, innan landet blef
1 I Norsk geol. tidskr. Bd 1 (1907), rno 6. S. 9 finnes en uppräkning af observerade
dubbla ändmoräner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
