Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUFVUDDRAGEN I DEN NORDSKANDINAVISKA FLORANS HISTORIA ’145
isfritt, kan en invandring af floran tänkas först under periodens senare
del. Det land, på hvilket växtvärlden här först inträngde, utgjorde
uppenbarligen det af hundrade vikar Dch sund uppdelade kustlandet med dess
många öar och halföar.
Om den flora, som då rådde i södra och västra Norge, ha senare årens
fynd i marina bildningar gifvit en rätt god föreställning. En kort
sammanfattning af de viktigaste af dem må därför här finna plats. RekstäD
(208, s. 26 o. 30; 209, s. 17 o. 19; 210, s. 6 o. 12), har i hafsaflagringar
inom trakterna mellan Trondhjemsfjorden i norr och Sognefjorden i söder
gjort följande fynd. I Nordfjord vid Rygg i Gloppens s:n 58 m. ö. h.
Salix polaris, Betula nana och Juniperus communis v. nana med Yolciia
arctica, som bekant en utprägladt arktisk mussla. Vid Kirkholm i
Hornindal, c. 100 km. från yttersta kustbandet 16 m. ö. h., Salix phylicifolia
och 6". herbacea tillsamman med de äfvenledes arktiska musslorna Macoma
calcaria och Mya truncata. Växtbestämningarna äro dock ej fullt säkra.
Vid Kvammen i Fördefjord på 40 m. ö. h. Salix polaris; vid Gjelsvik i
samma trakt äfvenledes Salix polaris 25 m. ö. h. tillsammans med Mya
truncata och Yoldia arctica. Söder om Sognefjorden inom S. Bergenhus
amt har Betula 7iana funnits 32 m. ö. h. tillsamman med Macoma calcaria,
Mya truncata, Littorina littorea. C. F. KoLDERUP har i samma stift 60
km. från y’ re kustbandet vid Eidsland innanför den stora Osterö, 35—40
m. ö. h., i ue marina lagren funnit .S. polaris, S. reticulata och Dryas
octopetala.
Redan de anförda fynden torde vara tillräckliga för att berättiga ett
instämmande med Rekstad, då han i följande ord karakteriserar dessa
fynds beviskraft med hänsyn till västra Norges klimat under detta skede.
»Da isranden under glacialtidens sidste fase havde trukket sig tilbage
fra kysten, var klimatet endnu rent arktisk. Herpaa har vi
fyldestgjö-rende bevis saavel i den fauna som i de planterester, der er fundne i de
överste terasser svarende til dette niveau. Yoldia arctica sammen med Salix
polaris viser, at der dengang paa vor kyst herskede et klima, som
Spitsbergen i nutiden. Da maatte det indre of landet endnu være dækket
af is, bræer skyde sig ud i fjordene og fylde disse med isberg, omtrent
som forholdene er i Grönlands fjorde for tiden.» När förhållandena voro
sådana långt fram under första afsmältningsskedet, är det ju föga
sannolikt, att isfritt land i nämnvärd omfattning funnits under tiden för den
sista nedisningens största utbredning.
Gå vi från inlandsisens västra till dess östra sida, finna vi Hvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
