Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLORANS SPRIDNINGSVÄGAR TILL OCH INOM NORDSVERIGE
’175
öfver 67°, men ej på så stort afstånd in från kusten vid Bottenhafvet som
de. En ungefär liknande utbredning har bland örterna liljekonvaljen.
Gå vi sedan öfver till den utbredning de arter äga, som ej blott
träffas vid kusten utan äfven tränga djupare in i södra Norrlands dalar,
finna vi äfven här flera olika utbredningstyper. Utaf de sydnorrländska
arterna, som på Atlantersidan icke gå norr om 64° n. br., äga linden och
lönnen (kartorna 31 och 4) en synnerligen likartad utbredning, som tyder
på stor öfverensstämmelse i de ekologiska krafven. Dessa arters nutida
reliktutbredning öfverensstämmer i Sverige nära med hasselns, och det torde vara
högst sannolikt, att en gång fossilfynd skola bevisa, att de bägge träden
hos oss haft ungefär samma utbredning, som fig. 21 visar, att hasseln en gång
ägt. Fyndet af fossil lind vid Anundsjö i Ångermanland (13, s. 9) och nära
Bjurholm (ett pollenkorn enl. 205, s. 237) är ett viktigt stöd för detta
antagande.
Inne i landet gå lind och lönn i Öster-Dalälfvens dal med enstaka
lokaler ofvan Siljan (Älfdalen), öfver hela området öster om Ljusnan och
rätt långt in i såväl denna flods som Voxnans dal, medan höglandet,
särskildt mellan Dalälfven och Voxnan, är alldeles blottadt på fyndorter ända
fram till ett par tiotal km. från kusten. Längre norrut bli bägge träden
vida mera kustbundna, ehuru dock en fyndort tyckes finnas för lönn i
Indalsälfvens dal ända in i Jämtland, mera än 80 km. från närmaste
förekomst vid kusten; jfr nedan s. 181.
Till den utbredningstyp, som de bägge nämnda träden representera,
sluter sig inom Bottenhafsområdet ganska nära almen (kartan 33). Dess
förekomst utmed Norges kust till ungefär 67° och dess spridning
västerifrån in i Sveriges sydligare fjälldalar och ut på Jämtlands silurområde
gör det ytterst svårt att afgöra de bägge hufvudvandringsvägarnas
betydelse. Den nuvarande reliktutbredningen visar onekligen stor
öfverensstämmelse med Aspenila odöratas nyss omtalade. Denna art förekommer
också gärna samman med alm. Möjligt är, att trädet från sydost blott
trängt upp till Ljusnans nedre lopp och Hudiksvall, och att de öfriga
förekomsterna stå i samband med spridning västerifrån ända fram till
Bottenhafvets kuster mellan Sundsvall och Örnsköldsvik. En noggrann
granskning af de former, i hvilka arten uppträder, kunde kanske ge ledning
för spörsmålets säkrare besvarande. Om Sedum annnum gäller alldeles
detsamma som om almen. Äfven för hvitsippan (kartan 7) och kanske också för
Viola mirabilis (kartan 36) är det af den nuvarande utbredningen mycket
svårt att sluta med någon säkerhet om vandringsvägarna i mellersta Norrland.
Norrland. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
