Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
Corydalis fabacea (kartan 17) är vid Bottenhafvet utprägladt
kust-bunden. Mellan Gäfle och Sundsvallstrakten äro 9 lokaler kända,
medan kring Ljungans och Indalsälfvens mynningsområden 13 fyndorter
finnas, ingen dock så nordligt som Härnösand. Det är en påtaglig
skillnad mot utbredningen vid Atlanten, där arten går upp till nordligaste Norge
och in i de svenska fjälldalarna. Ej så starkt men dock påfallande
kustbundna äro Calamintha acinos (kartan 13), som stannar strax söder om
Örnsköldsvik, samt Ajnga pyramidalis (kartan 5) med en lokal vid Umeå
och Impatiens no/i tangcre (kartan 24), för hvilken emellertid ej blott vid
Umeå utan äfven vid Skellefteå ett par lokaler finnas. Dessa arter träffas
dock äfven på enstaka ställen långt in i de stora floddalarna. Så ligga
för Calamintha af 34 säkra växplatser i Norrland 24 högst trettio km.
från kusten, medan talen för Ajnga äro respektive 48 och 29 samt för
Iinpatic7is 39 och 30. Ganska märklig är Asperula odoratas (kartan 10)
förekomst utmed Bottenhafskusten. Norr om Dalälfven är växten känd
från 8 platser i kusttrakten norrut till Hudiksvall samt en i Ofvanåker
ungefär ett nittiotal km. från hafvet. Mellan Hudiksvall och trakterna
norr om Härnösand finnes ingen’ enda fyndort. Då Sundsvallstrakten är
genom COLLINDER och andra synnerligen omsorgsfullt studerad, synes
det vara obestridligt, att en stor lucka i kustutbredningen finnes. Studerar
man på kartan artens utbredning å halföns västra sida och erinrar sig att
det är en reliktutbredning vi här ha att bedöma, känner man sig
ovedersägligen tveksam, huruvida de bägge förekomsterna vid Rödåsen i
Nora socken och Rövik i Nordingrå norr om Ångermanälfven mynning
böra anses stå i närmaste förbindelse med det södra eller det västra
utbredningsområdet. Särskildt i detta fall är det beklagligt, att man ej kan
lita på P. OLSSONS uppgifter; jfr s. 4. Märklig är uppgiften om Asperulas
förekomst vid Byske.
En nordnorrländsk kustutbredning ha ej alltför få arter. Ibland är det
med dessa växter så, att de i och kring floddalarna söder om Umeälfven
ha talrika ståndorter långt in i landet, men norr härom bli utprägladt
kustbundna. Exempel härpå äro Myrica galc (fig. 1), Erysimum
hiera-ciifolium, Fragaria vesca (kartorna 21 och 22). Allt efter de ekologiska
krafvens olikhet tränga olika arter in längre eller kortare sträckor i öfre
Norrlands dalgångar. Vackra exempel äro Rhamnus frangula och Betula
verrucosa (kartorna 27 och 12), som uppenbarligen gynnas af inre
Norrlands varma om ock korta somrar, men sky norra Norges svala
sommarklimat. Medan dessa arter stanna strax norr om 64° i Norge, går Daphne upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
