Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Gruvdriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 OM NORRLANDS NÄRINGAR
Av övriga kända malmfält torde väl en del med
utsikt till framgång kunna bliva föremål för gruvdrift, men
näppeligen komma de i nationalekonomiskt häseende att
bliva ens närmelsevis av lika betydelse som de nyss
nämnda. Vad angår särskilt Routivara stora
järnmalmfyndighet i Kvickjokk, som på sista tiden varit föremål
för åtskilliga spekulationer, så torde det icke vara för
djärft att förklara densamma såsom tämligen värdelös.
Malmens höga titanhalt (10—15 proc.) är ett absolut
hinder för dess inkommande i marknaden, då metallurgien
icke ännu funnit någon metod att övervinna de med
denna inblandning förbundna olägenheterna (svårsmälthet
och därmed följande stark kolåtgång). Någon särskild
anledning finnes ej heller att vänta sig denna svårighet
snart löst; och om något sådant snart skulle inträffa, så
finge i alla fall Routivaramalmen konkurrera med andra
likartade malmdepositioner, som äro vida gynnsammare
belägna (exempelvis Ekersundsfältet i södra Norge).
Om man sålunda försiktigtvis bör utesluta detta och
åtskilliga andra bekanta malmförekomster från kalkylen,
så äro likväl de redan nämnda Gellivara och Kirunavara
av sådan betydelse, att var och en måste i dem se en
högst avsevärd inkomstkälla, som är i stånd att årligen
under en lång följd av år inbringa åt landet tiotals
millioner kronor. Man bör emellertid komma ihåg att en
skövling av våra malmfält är såtillvida mera ödesdiger för
landets framtid än skogarnas skövling, som de senare dock
förr eller senare kunna växa upp igen. Ehuru de
norrbottniska malmfälten höra till de järnrikaste i hela världen
och ställa Sverge i främsta ledet beträffande
järnmalmstillgångar, får man visst icke anse dem såsom några
outtömliga förråder. Världsbehovet av järn är så stort, att
alla Norrbottens kända malmer, om de ensamma skulle
fylla det, skulle räcka blott något tiotal är. I samma
mån tillgängarna börja tryta i andra länder, i samma mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
