- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
135

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kä jag talat detta, gifva må hända ej akt derpå;
de åter, som det göra, behöfva det kanske icke.

Några mil utanför Livorno, genomlöper
landsvägen en ofantlig vingård. Allt har anseende af
rikedom, och en rikedom, som är för allmän
räkning. Inga dystra murar ikring ett fattigt förråd
skräpa i denna vingudens lustpark. Vägen
förby-ter sig till en bred chausse’e; bostäderna ligga som
lusthus kringströdda i fruktskogen, och på gårdar
och stigar rörer sig folket såsom i en lustig lek.
Jag skulle nästan kunna säga, att lifvets fröjd
stundom trugas på menniskan. Men, för att
gagnas af dess fröjd, måste hon ock känna dess
allvar, ty ingen genius förer henne längre än till
gränsen af sitt rike. Endast hjertats glädje är
sjelf sin nytta; men just denna glädje finnes icke
på den väg, som blott är lekarnes och
förströelsernas. Ju närmare jag kom Livorno, dess mer var
landets odling i tilltagande: fruktbarheten var söm
en publik taffel. Äfven jag var derstädes gäst,
utan att se värden. Grannskapet af en stor
handelstad var påtagligt. Alla stora sjöstäder liafva
förlorat charakteren af sitt land, för att antaga en
universel, ty detta är handelns charakter.
Hvar-je sådan stad är ett medium för folkslagen,
emedan den är en communicationspunkt dem imellaii.
Hafvet, som skiljer stränderna, förenar dem äfven.
— Livorno förekom mig som en stor nipperbod,
men hvars preciösa, ehuru de voro från alla
länder, snart mättade mig, ty de voro endast för
ögat. Den stora fabrikeu, der eorallerna, dessa
sällsamma hafsvexter, svarfvas ofch poleras, och
de stora spegelklädda magazinerna för
alabasterpie-cer voro de ställen, som uppe hö ila mig längst,
De folkrika gatornas hvimmel af allehanda nationer,
och kanske äfven af nationernas allehanda, syssel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free