Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
okunniga födas vi hit till verlden; men råhet är
pro-ducten af ett konstlailt och förvändt lefverne eller
undervisningssätt. Hvårföre förstå vi icke, att
charak-teren af en sak ligger i dess anda? Men en ny anda
kunna vi ej gifva oss derföre, att vi gifva oss
ett nytt skick. Så bakvändt börjar aldrig naturen:
den börjar med kärnan och låter den mogna, och
sedan vexer nog frukten clerikring af sig sjelf.
Kroppen följer med själen. H varför göra vi då
kroppen till liufvudsak, alldeles med glömska eller
med öfverlagdt uteslutande af vår odödliga ande —
odödlig i det falska och olycksaliga, om vi dyrkat
det, odödlig i det sanna, om det var vår mening!
Kunna vi väl tro, att det kroppsliga skall blifva
vårt sista, emedan det var vårt första, det första,
vi kände af oss sjelfva? Må vi då, såsom
socie-tetsmenniskor, bortlägga denna tölpaktiga
härm-ningslystnad, som utmärker brist på allt eget, och
som aldrig blir annat än ett försökj i dag
afgu-dadt, i morgon utskrattadl! Allting skall vexa på
sin egen rot, för att ej bli en missvext,
föranledas af sig sjelft, och utvecklas af sig sjelft, d. v.
s. vara sin egen nödvändighet; ty allt, hvad som
icke det är, är en chimere. Endast medlen må
liemtas utifrån, valda af sanningen, icke af ruset.
Ingenting lefver i skönhet eller i nytta, som icke
föddes i frihet och af sannt inre behof.
Kanske bar jag här fallit för mycket in i
straffpredikan; men, om liknöjdheten för dem, som
ej angå oss, kan hålla oss för långt tillbaka, kan
också ifvern för dem, vi älska, föra oss för långt.
Här var frågan om mina landsmän. Och
dessutom — för att bruka ännu en brutal bild öfver
den brutala själs-sjukclomen — chirurgen kan icke
amputera den angripna delen, utan att taga med
sig det yttersta af den friska. Dock de> för hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
