Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göteborg, om icke är, åtminstone har varit
så till sägandes en Engelsk coloni i Sverige.
Staden kan i skönhet täfla med mången stor utländsk
stad; men, i anseende till liflighet och rikedom,
synes det snart, att man är inom vändkretsen.
En ödslig stad är, i mitt tycke, den värsta af
alla öknar. Jag vill imellertid tro, att, då man
kommer inifrån landet, har Göteborg ett helt annat
utseende, än då man kommer ut ifrån de
menniskorika länderna. Åsynen af Trollhättan
stadnade i mitt sinne. Begreppet om det stora i
naturen eller i konsten vanställes så ofta i
trånga hufvuden, och ändock samla sådana åskådare
en krets af åhörare ikring sig, utan att kunna
annat än stryka dem om munnen med tanklöshetens
tecken, med smetiga interjectioner. Vintern var
kommen, då sjelfva vattnet, bilden af det rörliga,
såsom ögat af lifvet, vill stelna. Jag sparade
derföre besöket på Kinnekulle till en annan årstid.
Nu återstår mig föga att säga: det sista, hvarmed
man skiljes från sitt resesällskap, är en suck; och
tyst och ensam nalkas vandraren hemmet, efter
sin långväga färd; den väg, jag här reste, har
dessutom sin heskrifning i hvarje skjutsbondes mun.
Såsom hela lifvet är en besinningstid för att dö,
så är ock resan för att komma till slutet.
Aftonens mystiska känsla är åter i min själ: minnet
af dagens glans. Med natten komma
menniskotankans skuggor — med dagen klarnar hon åter.
Själens allegro och adagio äro af samma genius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
