Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arkitekten Kristian Rolf. Ett konstnärssamvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Senare samma dag. Ateliern, skymning,
kvällshimmel med stjärnor.
Hildur ligger på armbågarne i fönstret och
blickar ut.
En grön ampel brinner matt i ett hörn af
rummet, en säng står utdragen och bäddad.
HILDUR.
Ännu är det en hel timme visst, innan han
kommer. (Går bort till väggklockan och lyser med
en tändsticka.) Gud hvad tiden går långsamt
ibland! När man är orolig, då går den lång-
sammast, då kryper den fram som en
snigel.
Men hvarför är jag egentligen orolig? Hvad
tjänar det till! Han kan ju inte vara tillbaka
ännu, det vore omöjligt. Det har väl knappast
börjat än! Och alltid börjas det väl också se-
nare än det skall, och då kan han ju omöjligen
vara tillbaka förrän tidigast om en timme, själfva
middagen är inte öfver förr, och se’n skall det
väl drickas och spelas . . . men han lofvade då
så bestämdt att inte stanna en minut längre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
