Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arkitekten Kristian Rolf. Ett konstnärssamvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ ■
23
nödvändigt och det gör han nog inte heller.
Lugna dig nu, Hildur, min flicka. Men hvar är
spegeln? (Ser sig omkring.) Hvar är spegeln,
hvar kan den ha tagit vägen. Så konstigt!
Det var då konstigt. Kan han ha slagit sön-
der den tro! Han hade naturligtvis gått och
varit ond i förmiddags, innan jag kom, och då
vet han inte precis så noga hvad han tar sig till.
(Skrattar) Åh, Kristian, Kristian! Då har han
väl slungat någonting i den, så att den gått i
kras.
(Lyser med en tändsticka öfver golfvet.)
Nej, inga skärfvor!
Hvar kan han ha gjort af den?
(Letar omkring i rummet, går därpå ut i Emils
kammare, lyser för sig med tändstickor.)
DEN ANONYME
tyst in. Till följd af halfmörkret i rummet urskiljas
ej hans anletsdrag. Han stannar midt på golfvet och
ser sig försiktigt omkring. Därpå tar han hastigt upp
ett bref, som han lägger på ritbordet.
HILDUR
(tillbaka in, talar fortfarande för sig själf).
Nej, inte där heller! Hvar kan han . . . oh!
Hvem är det?
DEN ANONYME.
Förlåt, jag trodde ingen var hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
