Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
170
Så faller mannen med ens ihop i fåtöljen
och mumlar:
—
Ja, jag har ett barn jag med, men det är
svagt utrustadt, och det har aldrig skrattat!
Så är det, det har aldrig skrattat!
Mannens nervösa, marionettaktiga rörelser
ha hela tiden gjort ett pinsamt intryck på advo-
katen. Han reser sig upp och går fram några
steg emot honom. Men den olycklige lägger
icke märke till något af hvad som tilldrager sig
utom honom. Hans blick är inåtvänd och dun-
kel, och när han nu talar igen, är hans stämma
tonlös såsom hos en som talar till sig själf i
ensamheten.
a
—
Man brukar ju säga, att barn äro som
fågelsång i hemmet. . . mitt barn kommer aldrig
att skratta, nej då, aldrig kommer det att dra
på munnen ens till ett leende . . . Och om det
också komme att skratta, så skulle det icke
göra oss
glada utan bara verka ohyggligt! Vi
som veta att det ingen anledning har att skratta!
Advokaten sätter sig igen och säger:
—
Jag fattar er stora sorg!
—
Ah, det är mer än sorg . . . det är ett
helt lif i elände!
Och därpå tystare:
—
Vi tänkte först ser ni att det bara var
sent utveckladt!. . . och min hustru visste så
II
S
a
Ii
Ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
