Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
1 7 1
många exempel på sent utvecklade barn som
hon berättade för mig ...
Ja, först när det kom
till världen, då var det förstås idel glädje för
oss. . . Det är så förfärligt att tänka på nu
hur vi brukade leka och vara glada omkring
det... vi visste inte då, att vi ingen anled-
ning hade att vara glada!
Ett halfår förflöt, knappt det, och så kom-
mo aningarne, ty det hade ännu icke visat
några tecken till att känna igen oss. De fingo
makt med oss om nätterna, då vi lågo vakna i
mörkret och tystnaden, men se’n också annars,
tills de icke mer ville lämna oss. Det var en
förfarlig tid som begynte, och dock! Aldrig
talade vi till hvarandra förhoppningsfullare än då
om vår son och om hans framtid! Det blef ett
behof för oss att dikta om hur han skulle bli
större och mäktigare än andra människor och
ädlare och modigare... vi drömde de löj-
ligaste saker om vår sons stordåd, men bakom
allt låg den hemska misstanken, som vi inte
tordes yppa för hvarandra, att han var vårt
olycksbarn och att han saknade förnuft.
Ni kan inte tänka er alla små finter vi hit-
tade på för att dölja sanningen för oss. Vi
kallade honom på skämt en lugn flegmatisk na-
tur, därför att han icke brydde sig om att för-
stå våra smekningar. Vi gjorde honom till full-
vuxen och oss själfva till barn. Men det hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
