Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
172
bara behöfts, att han lyft sina små armar
upp
emot oss en enda gång... en enda! och vi
skulle brustit i gråt af glädje och lycka!
Den besökande genomdarras vid dessa ord af
en
frossbrytning, och hans händer gripa kramp-
aktigt tag om armstöden. Därpå blir han
ånyo herre öfver sin rörelse och tillägger.
—
Vårt barn går redan på andra året och
har icke känt igen oss!
Någon tystnad uppstår.
Mannen ter sig visserligen lugnare nu än i
början af samtalet, men det ligger en sådan
smärta i hans röst, att advokaten finner situa-
tionen allt pinsammare. Han stiger upp och
går häftigt några slag genom rummet. Slut-
ligen stannar han framför den olycklige och
säger!
—
Jag förstår bara inte, hvarför ni kom-
mer och berättar detta för mig. Det vore väl
naturligare om ni ginge till en läkare och råd-
frågade honom?
—
Det har jag, men han ger intet hopp!
Det vill säga, han förklarade, att barnet nog
var starkt och lifskraftigt, men att det hade en
felbildning af hjärnan, som gjorde, att det aldrig
komme ... att dess uppfattning alltid måste för-
bli svag. Det är historien och jag föreställde
mig, att den inte var så alldeles ovanlig i er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
