Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»O, så vacker hon är! — i ljusrödt!» sade
kusin Hans.
Kusin Ole såg strax, att den älskade var klädd
i ljusgrönt, men han tordes icke säga ett ord för
att ej förråda sig med sin röst, ty hjertat satt i
halsgropen på honom.
Vagnen for förbi i full fart; ungdomarne
hälsade och den gamle doktorn ropade:
»Välkomna efter!»
»Nej kors, det var den ljusgröna!» sade kusin
Hans; han hade knapt fått tid att flytta sina
eldiga blickar från den ljusröda till den ljusgröna.
»Men var hon inte vacker, Ole?»
»Åh jo,» svarade Ole med ansträngning.
»Du är en trästock!» utbrast Hans
förnärmad. »Men om du än totalt saknar allt sinne
för qvinlig skönhet, tycker jag ändå, att du kunde
visa mera intresse för — för — din brors
tillkommande.»
Du skulle bara veta huru mycket hon
intresserar mig, tänkte den brottslige Ole och slog
ned ögonen.
Men emellertid hade Hans genom detta
angenäma möte kommit i en hänryckt stämning af
kärlek och lycksalighet: han svängde sin käpp,
knäpte med fingrarne och sjöng med full hals.
Och medan han tänkte på henne i den ljusgröna
klädningen — i den vårfriska, fjärilslätta drägten,
som han sade — kom han på en gammal
visstump, som han sjöng med stort välbehag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
