Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid bar Sören sin värste fiende isitt
eget inre. Han hade i sin ungdom sysselsatt sig
med filosofi, och nu hände det stundom att denna
olycksaliga lust till att tänka kom öfver honom,
kullkastade alla invändningar och slutade med
att vända upp och ned på allting.
Det var när han tänkte på sina barn som
detta hände honom.
När han betraktade dessa små varelser, som
— det kunde han ej dölja för sig sjelf — under
tidernas lopp blefvo allt mer och mer vanskötta,
var det honom omöjligt att se dem under kate-
gorien: guldlockiga englar, som Vår Herre hade
gifvit honom. Han måste ju tillstå, att Vår Herre
ej ger oss sådana gåfvor utan någon tillskyn-
delse från vår sida, och då frågade Sören sig
sjelf: Har du haft rättighet till detta? Han tänkte
på sitt eget lif, som börjat under lyckliga för-
hållanden. Han kom från ett komfortabelt hem ;
hans far — en embetsman — hade gifvit honom
den bästa uppfostran, som var möjlig i landet;
han var utrustad till lifvets strid som de bästa;
— och huru hade han redt sig deri?
Och hvad hade han att gifva sina barn med
i den strid, hvari han sände dem? De började
sitt lif i torftighet och brist, som helst skulle
döljas; de lärde tidigt känna den skärande kon-
trasten mellan förväntningarne och fordringarne
på lifvet och de yttre vilkoren; och från sitt
oordentliga hem skulle de medtaga — kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
