Marie gick ej ofta på bjudningar; och när hon uppträdde i sin väl tio gånger förändrade brudklädning, var det vanligen för att sitta ensam i en vrå eller föra ett tråkigt samtal med en likstäld husmor om de dyra tiderna och de pretentiösa pigorna. Och de unga damerna, som hade samlat herrarne omkring sig antingen midt på golfvet eller i ett rum, der de hade de bästa stolarne att ligga i, hviskade till hvarandra: »Hvad det är odrägligt att de unga fruarna aldrig kunna tala om annat än hushåll och barnkläder.» Under den första tiden hade Marie ofta haft besök af sina många väninnor. De voro hänryckta öfver den trefliga våningen, och den lilla guldlockliga engeln måste formligen beskyddas mot deras glupska beundran. Men när det nu inträffade att någon af dem förirrade sig in till henne, var det helt annorlunda. Der fans ej längre någon guldlockig engel i ren, broderad klädning med röda sidenband att förevisa. Barnen, som aldrig voro presentabla utan förberedelse, kördes ut i hast, qvarlemnande leksaker på golfvet, halfätna smörgåsar på stolarne och denna egendomliga atmosfer, som man på sin höjd kan tåla hos sina egna barn. Dag ut och dag in gick hennes lif under ständigt släp; mången gång, då hon måste höra sin man klaga öfver huru strängt han arbetade,