Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kymrad blick från modern, lät han utan motstånd
bortföra sig.
I dörren hörde han sakföraren, som han
aldrig hade kunnat fördraga, säga någonting om
ägget, som ville lära hönan värpa, hvilken qvick-
het mottogs med skallande skratt. Det ryckte
till i honom, men adjunkten höll hårdt fast, och
ut kommo de.
Det dröjde länge, innan den gamle läraren
kunde få honom så lugn, att han blef mottaglig
för reson. Missräkningen och det bittra med-
vetandet af att han blifvit oense med fadern,
och icke minst det kränkande i att ha blifvit
behandlad som en pojke i så mångas närvaro
-— måste få rasa ut en stund.
Men slutligen blef han lugn, satte sig hos
sin gamle vän, och denne förklarade nu för
hönom, att det måste vara stötande för en äldre
man att låta tillrättavisa sig af en helt ung man.
»Ja, men jag hade rätt!» sade studenten
visst för tjugonde gången.
Godt, godt! Men i alla fall får du inte
ge dig min af att vilja vara klokare än din
egen far.»
»Min far sade ju sjelf, att han ville ha
det så!»
»Hvad behagas? När har din far sagt det?»
Adjunkten började nästan tro, att vinet slagit
unge herrn åt hufvudet.
»Vid bordet — i talet!» utropade denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
